Intervju med Simona Ahrnstedt, romanceförfattare

Ikväll har jag intervjuat författaren Simona Ahrnstedt som är aktuellt i augusti med romanen ”Betvingade”. Jag var framförallt intresserad av hennes researcharbete kring boken ”Överenskommelser”, eftersom jag imponerades mycket av den tidskänsla som boken frammanar och alla detaljer. Här kommer intervjun, håll till godo!

Simona Ahrnstedt, bild lånad från Damm förlag

Simona Ahrnstedt, bild lånad från Damm förlag

F: Hej Simona!

Först av allt vill jag säga att jag tycker att Inga-Lina Lindqvists beskrivning om ”persikosorbet på finaste Gustavsbergsporslin” var väldigt passande!

S: Tack. :)

F: Hur lång tid tog det för dig att skriva den inklusive research? Hur la du upp researchen?

S: Den tog ca 1,5 år att skriva, inklusive research. Jag gjorde en del research innan, mest för att bestämma vilket årtal jag skulle skriva om, kollade bilder, läste på vad som hände i världen. Jag la aldrig upp researchen, utan jag tog det lite som det kom. Bal på slottet? Åka skridskor? Opera? Jag hittade på vad jag ville ha med och sedan kollade jag om det gick att genomföra, genom att leta bilder (foton och tavlor) gå på museer, leta litteratur och (ibland, som tex när det gällde juveler) intervjua folk.

F: Vilka årtal/årtionde var du inriktad på från början?

S: Till en början var det helt öppet. Sedan snävade jag ner det till 1800-talet (av tradition är den stora merparten av historisk romance förlagd till 17-1800talet) och sedan letade jag efter när det var snyggast mode (!!) och valde 1880-82. Jag gillade även att det var en period då världen var stadd i förändring och en period då adeln fick se sig allt mer undanträngd av en ny meritokrati. Och en period då det fanns kvinnliga pionjärer vad gällde studier och bildning.

F: Ja, jag gillade det faktum att Beatrice var en så smart och vältalig kvinna, och att hon ville gå sin egen väg.

S: Otroligt viktigt för en romancehjältinna!

Våp är SÅ 1990 :)

F: Hur valde du karaktärernas namn?

S: Det är det svåraste av allt! Känsla. Bara känsla.

F: Det förekom ju en del scener med läkare, hur gick du till väga för att ta reda på hur de jobbade på 1800-talet?

S: Google… Åsså intervjuade jag en läkare. Men wikipedia var väldigt pålitligt i det fallet! Läste rejält otäcka skildringar om kejsarsnitt.

F: Har du läst mycket romance?

S: Hah hah! OM jag har! Kan mejla bild på min bokhylla sen. Har läst ett par hundra titlar iaf.

F: Vilken författare gillar du bäst?

S: Jag har några favoriter – tipsar med jämna mellanrum om dem på min blogg. Elizabeth Hoyt, Eloisa James, Julia Quinn och Mary Balogh är mina favoriter. En författare som heter Tessa Dare är en jag ska prova – hon vann just en RITA-award.

F: Jag läste att du arbetar som psykolog, hur mycket nytta har du av det i ditt skrivande? Kan tänka mig att det är värdefullt att känna till hur människans psyke fungerar som författare.

S: Ja, men så tror jag att all livserfarenhet är användbar. Fast det är klart, en del om hur människor beter sig har jag väl lärt mig med åren…

F: Hur hittar du dem du ska intervjua inför research? Tex kvinnan som svarade på frågor kring överklasskvinnor?

S: Nu var det ett tag sedan. Men hon hade skrivit en bok, tror jag, och så ringde eller mejlade jag henne. Jag tittar i referenslistorna i de fackböcker jag hittar. Jag tror att jag pratade med någon på Livrustkammaren som tipsade mig. Det tar tid och jag har lagt ned oerhört många timmar på researchandet, kanske mer än på själva skrivandet… Balen de går på är nästan exakt återgiven från en ”recension” av den faktiska balen som kungen gav det året. Jag hittade referat/recensioner på KB. Och menyn hittade jag i en låda på nordiska museets bibliotek…

Jag har en pärm där jag sätter in bilder och texter – jag kan skicka foto om du vill…

F: Ja, skicka gärna!

F: Vad spännande! Ja, själva researchjobbet skulle kunna vara ett jobb i sig. Tror jag har läst någonstans att Henning Mankell har en person som är anställd som researchar åt honom.

S: Jag gissar att de amerikanska romanceförfattarna har assistenter. Och så är de ju smarta att hålla sig till EN tidsepok… Jag håller ju på med tre OLIKA och det driver mig till vansinne. Det gör jag nog inte om, det har varit helt sjukt jobbigt. Men kul. Galet kul.

F: Hur är det att använda Stockholm som miljö? Under vilka epoker utspelar sig de andra böckerna?

S: En stor anledning till att jag valde Stockholm som miljö är att jag är så oerhört förtjust i Stockholm. Och ja, Stockholm är med både i Betvingade (medeltid) och den tredje delen. Stormaktstiden…

F: Är din plan att fortsätta skriva romance ”för alltid” eller har du/vill du skriva i andra genrer också?

S: Min plan är att skriva de fyra romanceböcker som jag sammanlagt har kontrakt på – alltså två till, utöver Överenskommelser och Betvingade. Sedan får jag se. Men jag gillar romance! Medeltiden var sjukt mycket jobb. Det går nästan inte att föreställa sig hur svårt. Det finns så lite källmaterial.

F: Jag tycker du har fått till ett trovärdigt talspråk i Överenskommelser, ord och uttryck kändes verkligen rätt. Är det på känsla eller ligger det research bakom också?

S: Hm. Jag ansträngde mig så att det inte skulle bli för gammaldags. Sedan gick jag nog på känsla. Och redigerade mycket…

F: Skriver du synopsis innan?

S: Inte för Överenskommelser. Men den jag skriver nu, där gör jag ett synopsis, eller ett råmanus där jag gör igenom vilka plotpoints jag vill ha och hur den ska sluta. I scivener. Älsk på Scrivener! Testar mig fram.

F: Vad är det som gör att du gillar programmet?

S: Att jag kan göra så snyggt synopsis – kapitel för kapitel, utan att behöva bläddra genom ett gigantiskt word-dokument. Och att min (väldigt omfattande) research blir mer överskådlig. Och att det är ett snabbare program.

F: Dina karaktärer är väldigt typiska för den här typen av romaner, är det medvetet? Tänker framförallt på det här med onda och goda karaktärer. Seth är ju både och, men greven är ju riktigt genomond :)

S: Näe. Tror snarare att det är typisk nybörjargrej. Förhoppningsvis blir jag bättre på att nyansera och bli nyskapande. En författare jag läser just nu, Joanna Bourne (glömde nämna henne) är fenomenal på detta. Mitt mål är att ha mer komplexa karaktärer framöver, en bra skurk är ju en som man kan gilla också, men som i slutändan gör fel val.

F: Jag tycker du lyckades bra med Seth som komplex karaktär.

S: Tack. Jag är helt oförmögen att vara objektiv när det gäller Seth! :)

F: Är du lite kär i Seth alltså? :)

S: Jag är alltid kär i min hjälte. Det måste man vara. Det står i romance-regelboken :-)

F: Vad tror du det beror på att det finns så få svenska romanceförfattare?

S: Jag tror att det beror på att det finns så få romanceläsare. Och på att det är okreddigt att skriva om kärlek. Och på att det är väldigt svårt att få till den rätta spänningen, känslan, romantiken.

F: Vad tycker du om att skriva sexscener?

S: Nödvändigt. Viktigt. Svårast av allt.

F: En sak jag tänkt på – det måste vara väldigt lätt att missa sakfel, trots att man gjort research, saker man inte tänkt på. Hur tänker du kring det? Har du många testläsare som läser med kritiska ögon?

S: Oh ja. I ett sent skede så bad min redaktör mig att förstärka paris-känslan i ett kapitel varpå jag glatt skrev in Eiffeltornet. Först när test-exemplaret gick ut till bokhandeln så påpekade en kunnig läsare att Eiffeltornet inte var byggt… Jag tänker väldigt mycket, läser mycket och försöker sätta mig in i hur det ÄR just då. Men jisses vad mycket man får tänka. Till exempel så skickade jag iväg Bea till Göteborg med hästskjuts innan det slog mig att det kanske gick tåg… Jag har mängder av såna exempel. På medeltiden är det ännu värre. Folk kan inte äta vad som helst, för en massa finns inte. Du kan inte äta äpplen i februari, för de kommer inte förrän på hösten… Alla som läser råmanus håller ögonen öppna. Betvingade har jag haft mängder av fackfolk som hjälpt till. Bland annat har en känd historiker gett mig enormt mycket tid och stöd. Och folk som arbetar på museer runt om i landet. Inför Betvingade har jag lugnt sagt läst in 40 poäng medeltid – LUGNT sagt.

F: Mycket arbete bakom som man kanske inte tänker på med andra ord! Men det märks i texten att det ligger mycket kunskap bakom. Det är en av de saker som gör att din bok är så bra tycker jag.

S: Tack. Jag försöker verkligen att inte ”tynga” texten vilket jag tycker man ibland kan se i mer historiskt orienterade böcker, att författaren vill visa hur mycket han/hon lärt sig. Jag förstår frestelsen, men det försämrar ofta läsningen. I alla fall  för mig. Det ska vara lätt! En bok jag nyligen läst var väldigt bra i det avseendet, inte en romance, en historisk skönlitterär bok jag läste i researchsyfte: Empress of Icecream av Anthony Capella .

F: En sista fråga: måste romanceböcker ha lyckliga slut?

S: Ja, om det är olyckligt slut blir det nåt annat. ”Emotionally satisfying ending” Man kan ju skriva romantik, historiskt, kärlek utan att det är romance. Men en romance får inte sluta olyckligt, då är det ingen romance…

F: Stort tack för att du tog dig tid att svara! Väldigt intressant att höra om hur du jobbar!

S: Tack själv!

Simonas romance-samling

Simonas romance-samling

Simonas research

Research-material

En reaktion på “Intervju med Simona Ahrnstedt, romanceförfattare

  1. Pingback: Intervju med yours truly | Simona Ahrnstedt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s